Fortfarande samma dag, samma duggande.
Samma tankar. Spinner runt i huvudet, svårt att stoppa. Svårt att hänga med.

Senare idag ska jag upp till mammas jobb. Ska göra 300 stycken grillspett. Skönt, känna sig lite meningsfull sådär.
Hemskt att vara arbetslös, framtidslös. Sitta hemma. 8 IG gick jag ut med i början av sommaren. Skoltrött så det sved i hjärtat.
Vad jag ska göra nu det vet jag inte. Det verkar inte någon ha koll på.
Jag vill måla. Kanske bli piercare. Borde ta tag i mig själv. Skaffa körkort, hade kanske varit en bra början. Prata med någon, sortera ut lite.

Svårt att välja när man inte vet vilka alternativ man har. Svårt att fokusera på sig själv när man sårar andra genom att göra det. Det är för mycket. Jag orkar inte. Vet inte om jag vill.

Det är så det är. Varenda dag.
Illamående, magvärk. Huvudvärk. Smärta i bröstet, oro. Nervösitet. Känslan av att vara så mycket av sig själv utan att egentligen veta vem man är. Ovissheten. usch.
Inte veta vart man är på väg. Jag tycker det är hemskt.

Hemskt att erkänna det för andra, ännu värre att erkänna det för sig själv.
Jag mår dåligt. I huvudet. Det går ut över de man inte vill att det ska gå ut över. Det gör inte saken bättre. Samvetet ruttnar sakta. Det är inget man vill. Jag vill inte ha uppmärksamhet, jag vill bara slippa behöva den.
Slippa oroa sig över minst lilla. Slippa ta avstånd från livet för att man är så jävla rädd.

Det var detta jag menade med kaos. Mitt eget personliga kaos.